Den 6 mars i år invigde Chiles president Eduardo Frei en ny vattenkraftstation, Pangue. Detta är den första etappen i ett mastodontprojekt på sex kraftstationer med tillhörande vattenmagasin längs övre Bio Bio, ett område i södra Chile som sedan urminnes tider varit mapuchefolkets hemvist. I denna projektetapp har Sverige investerat 225 miljoner kronor.

foto: Okänd fotograf

Invigningen fördystrades något av de starka protester som framfördes av såväl inhemska som utländska politiker, miljöorganisationer, ursprungsbefolkningens sammanslutningar och politiska partier. Ty vad som vid första påseende kan tyckas vara ytterligare ett av många tveksamma vattenutbyggnadsprojekt i världen, är i realiteten ett sofistikerat utrotningsprojekt riktat mot mapuchefolket(1). Ett direkt arv från diktatorn Augusto Pinochet. Här är historien:Diktatorn Pinochet påbjöd 1979 en uppdelning i enskilda lotter av infödingssamfälligheterna i Chile (lagdekret 2568 av den 22 mars 1979). Från den dagen stod Chiles mapuches i permanent konfrontation med diktatorns polis och militär. Mapuches protest mot diktaturen pågick under hela 70 och 80-talen. Än en gång hade "mapucherna" drabbat samman med Chiles militär för att försvara sitt oberoende(2). Om man tittar på pressbilder från 80-talet man kan se att mapuchefolket deltagit i alla politiska manifestationer anordnade av oppositionen. 

Jämsides med de främsta politiska ledarfigurerna fann man ständigt José Santos Millao och Lucy Traipe dåvarande representanter för Ad-Mapu, en organisation som samlade alla framstående företrädare för mapuches. Den politiska oppositionen var fast besluten att kämpa till det yttersta för att återerövra demokratin och Mapuches som symbol för motstånd utnyttjades mästerligt av oppositionens propagandamakare. När sedan oppositionen besegrade militärregimen i de val som utlysts av Pinochetdiktaturen 1989, behövde man byta framtoning. Regeringskoalitionen kunde inte fortsätta i konfrontation. Smidigt förpassades mapuches undan från den politiska scenen. Samtidigt ägnade sig Chiles största parti, kristdemokraterna, åt att splittra Ad-Mapu organisationen genom att bilda en kristen mapucheorganisation.

MORALISK SKULD

Den demokratiska regeringen medgav dock att man hade en moralisk skuld till mapuches. Mapuches var den enda sociala grupp i Chile som tagit initiativ till och vågat utmana diktaturen. Initiativet blev en stark moralisk uppmuntran för det chilenska majoritetssamhället som motsatte sig regimen. Det förtjänade en politisk belöning. Bland de första uppgifter som regeringen Patricio Aylwin åtog sig var alltså att förbereda ett lagprojekt som skulle återställa mapuchefolkets lagliga rättigheter som avskaffats av diktaturen. 
Regeringen tog itu med att stifta en ny "indianlag". Till ordförande i lagkommissionen valdes presidentens bror José Aylwin.

Den nya indianlagen nr 19.253, stiftad den 5 oktober 1993, kallas eufemistiskt för lagen för skydd, främjande och utveckling av de infödda grupperna i Chile. Alldeles som skett i det förgångna gav denna lag upphov till en styrelse för främjande, samordning och genomförande av de målsättningar som formulerats i lagtexten. Det nya statliga organet för infödingarnas utveckling, individuellt och kollektivt, tog sig namnet Corporacion Nacional de Desarrollo Indigena (Nationella Styrelsen för Främjande och Utveckling av de Infödda Grupperna i Chile; CONADI). Styrelsen skulle enligt sin egen definition genomföra vad som stadgas i artikel 10 i lagen: "det är samhällets plikt i allmänhet och statens i synnerhet att genom sina institutioner respektera, skydda och främja utvecklingen av de inföddas kultur, familjeliv och gemenskaper därvid beaktande lämpliga åtgärder för dessa syften samt att bevara de inföddas jord, vaka över dess lämpliga användning, dess ekologiska jämvikt samt söka att utvidga densamma."
 

foto: Relmu  "Etnisk utplåning är en oerhörd anklagelse inom den internationella lagstiftningens ram. Hittills har så avskyvärda brott begåtts endast i krigsområden."

Det har nu gått fyra år sedan lagen om "skydd, främjande och utveckling av Chiles infödda grupper" antogs, men redan efter denna korta tid måste vi dessvärre konstatera att det sällan i rättshistorien förekommit mer flagranta kränkningar av principer fastlagda i en lagtext. Det bästa exemplet för att illustrera förhållandet, och det genom media mest kända, är byggandet av vattenkraftverket vid Pangue. Att genomföra detta projekt har inneburit en serie av våldföranden på mapuches rättigheter och visar hur den chilenska staten är beredd att med alla medel genomdriva sin vilja.

Som framgått av pressen har chilenska staten fullföljt de planer som en gång drogs upp av Pinochets regim och som innebär byggandet av sex kraftverk i övre Bio Bio-området. I detta nu är två byggen under utförande: Pangueverket som invigdes i mars 1997 och Ralcoverket som ska tas i drift år 2002. Genomförandet av detta mastodontprojekt verkställs av elbolaget ENDESA(3). När alla de sex kraftstationerna är klara, skall man ha lagt ca 22,000 ha under vatten. Till större delen är detta mapucheland sedan urminnes tid.

340 MILJONER DOLLAR

Finansieringen av vattenkraftverket och dess magasin vid Pangue (till en kostnad av 340 miljoner dollar) kommer dels från International Finance Corporation (IFC), filial till Världsbanken, med 70 miljoner dollar, dels från svenska statliga BITS(4) med 225 miljoner kronor varav 80 miljoner utgör ett gåvobistånd och resten är krediter), samt från norska NORAD med 14 miljoner kronor. Resterande 100 miljoner dollar delas av tio europeiska banker.

Under de senaste 13 åren har en lång rad politiker, miljöorganisationer, aktivistgrupper för mänskliga rättigheter och representativa mapucheorganisationer kämpat energiskt för att söka stoppa detta första bygge. I dag mobiliserar man än en gång för att stoppa byggandet av det andra magasinet vid Ralco.
 

foto: Relmu

Idag, när man står i färd med att gå vidare med planerna på sex kraftverk, kan vi paradoxalt nog konstatera att två institutioner som beträffande auktoritet står på samma nivå som den chilenska staten nu kommit på andra tankar och öppet ifrågasätter och avvisar byggandet av de två första anläggningarna. Den ena är IFC, delfinansiären, och den andra CONADI, det statliga verket för de inföddas utveckling.

Till följd av ihållande protester mot Pangueprojektet under senare år i såväl Chile(5) som i USA(6), har världsbanksstyrelsen funnit det lämpligt att genomföra en konsekvensutredning över genomförandet av sagda projekt. Världsbankens utvärdering omfattade utöver en genomgång av 12 tidigare studier också en egen studie om miljökonsekvenserna. Överlag hade dessa studier kommit fram till likartade slutsatser: allvarliga följder för miljön och svåra konsekvenser för mapuchekulturen.

Några av de studier som lades fram för utvärdering hos världsbanken har utförts av elbolaget ENDESA. Företaget hade under åren 1985 - 1990 beställt sex olika studier av de ekologiska konsekvenserna. Samtliga studier varnade för den negativa miljöpåverkan projektet skulle få. Som framgått av rapporter i media har ENDESA, ansvarigt för Pangueprojektet, negligerat resultaten av de undersökningar man själv beställt. Än mindre har man tagit intryck av mapuchefolkets protester.

Den 7 maj 1996 lämnade Theodore Downing, den av världsbanken kontrakterade konsulten, in resultatet av sina beräkningar(7). Downings slutsatser styrker allt vad de föregående studierna slagit fast beträffande de allvarliga konsekvenserna för miljön och för mapuches kultur. Med hänvisning till detta sände världsbankens och IFC:s president James D. Wolfensohn den 6 februari 1997 ett brev till finansminister Eduardo Animat i Chile. I brevet, som publicerades i såväl nationell som internationell press, anklagar Wolfensohn ENDESA för att inte ha fullföljt de åtaganden man skrivit under för att få lån till byggandet av centralerna Pangue och Ralco. Världsbanken har tagit konsekvenserna av utredningarna och kommer därför inte att betala ut ytterligare lån till den fortsatta utbyggnaden av Bio Bio.

INGA KOMMENTARER

Som nämnts är en av de institutioner som finansierar projektet svenska BITS. BITS finansieringsbidrag är betydande (SEK 225 miljoner). Likväl har man, trots allt nytt som framkommit om irreguljära förhållanden, ännu inte kommenterat sitt deltagande och sitt ansvar för projektet. Vad som gör situationen allvarlig är att projektet i realiteten är ytterligare ett steg i ett sofistikerat utrotningsprojekt gentemot ett folk, mapuches i Chile. Det här är ingen retorisk konstruktion. Anklagelsen om etnisk utplåning kommer från chilenska statens högsta auktoritet i saken: CONADI. I studien "Miljökonsekvenser av ENDESAs projekt kraftverksbygge vid Ralco"(8) kommer CONADI till följande slutsats:

"Byggandet av vattenmagasinet Ralco kommer att totalt förändra de geofysiska och biotopiska förhållandena och utan återvändo påverka hela Bio Bios vattensystem. Detta ingrepp medför även att det sköra ekosystem som sedan urminnes tid varit basen för pehuenches(9) existens kommer att förstöras. Pehuenches lever i en zon där sommar och vinter möts, och en förflyttning skulle medföra ett avbrott i deras levnadsmönster, deras hushållning, seder, traditioner och världsuppfattning. Ett nybyggande, en tvångsförflyttning eller avhysning tillåter ingen som helst fortsatt pehuenchegemenskap eller bevarande av deras kulturella egenart, eftersom relationen landskap och människa (ekosystemet) är det som möjliggör pehuenchefolkets existens. En förflyttning vore lika med etnisk utplåning (ethnocidium). Slutligen skulle vilken som helst ekonomisk kompensation förbli otillräcklig inför förlusten av en ursprungsbefolkning. Skadan kan aldrig gottgöras, ty det rör sig om en del av det mänskliga arvet."
 
 

foto: Relmu

Etnisk utplåning (ethnocidium) är en oerhörd anklagelse inom den internationella lagstiftningens ram. Hittills har så avskyvärda brott begåtts endast i krigsområden. Det är förvånansvärt och ovanligt att en så allvarlig anklagelse riktas mot en demokratisk stat. Och att ett statens eget organ måste anklaga sin stat för ett så abnormt brott. CONADI beskyller också den internationella finansvärden för delaktighet i etnisk utplåning mot mapuches. Svaret från regeringen dröjde inte länge, CONADIs förste mapuchechef Mauricio Huenchulaf och alla hans staff fick den 25 april, 1997 lämna sina poster på regeringens begäran.

Nu torde några fråga sig om det verkligen inte är en överdrift att kalla det som praktiseras i Chile för etnisk utplåning och påstå, att man för detta syfte använder utvecklingsfonder från Sverige och Norge. Dessvärre är inte byggandet av de sex kraftverken i Bio Bio, mapuchefolkets heliga flod, det enda som berättigar oss att tala om etnisk utplåning. Anläggande av kraftverksmagasin på områden där mapuches varit bosatta under tusentals år är ingalunda ett isolerat fall. Den senaste serien av etnisk utplåning mot mapuches påbörjades för 14 år sedan. I avsikt att tränga undan mapuches från deras ursprungliga hemland följer man det handlingsmönster som lanserades av Pinochet (fortfarande överbefälhavare av chilenska armén). Mönstret är oförändrat och målet detsamma, att slutgiltigt lösa "indianfrågan".

Denna sofistikerade etniska utplåning tog sin början med kungörandet av lag 2568 år 1979, som etablerade skiftet av infödingsreservaten till privata jordlotter. Då började den Chilenska staten att ockupera jord och förflytta mapuches från de boplatser de hittills innehaft av urminnes hävd. 1983 påbörjades planeringen av en motorväg, vid Temuco. Denna skulle komma att skära rakt igenom en tät mapuchebygd med namnet Truf-Truf i IX. regionen. Vid samma tid försökte man sätta igång en turistexploatering av sjön Budi, mapuchefolkets heliga sjö. Vidare förbereddes koncessioner till skogsföretag att inom mapuche-territoriet kalhugga urskog och i dess ställe plantera contortatall och eukalyptus. Samtidigt togs också beslutet att bygga Bio Bio-projeket.

Sånär som på uppsplittringen av mapuchesamfälligheter påbörjades inga av de nämnda projekten under Pinochets välde. Orsaken var enbart bristen på finansiärer. Den nuvarande "demokratiska" regeringen kan till skillnad från diktaturen göra anspråk på politisk legitimitet för att sätta projekten i verket. De utländska finansinstituten behöver inte bekymra sig om legitimiteten av sin närvaro i mapucheterritoriet och än mindre bry sig om konsekvenserna av denna intervention. Den politiska kostnaden för genomförandet av projekten får bäras av de chilenska politikerna, som har att förklara sig inför inhemsk och utländsk opinion. 

MOTORVÄG

I enlighet med Pinochets dagordning för byggnationer gav ministeriet för offentliga arbeten i maj 1996 klartecken att sätta igång byggandet av motorvägen genom Truf Truf-området. Detta mastodontprojekt har möjliggjorts genom generösa bidrag från internationella bankkretsar. 

Hittills har Pinochets utrotningsplan drabbat mapuchesamfälligheterna på följande sätt. 1979 kungör diktaturen lagen om skifte av "Comunidades indigenas" (mapuchereservat). Här regleras hur skiftet skall ske. Hitintills hade reservaten åtnjutit en speciell juridisk status som garanterade kollektivt ägande. Enligt 1979 års lag räcker det med att en enda av reservatens medlemmar begär skifte för att staten skall verkställa ansökan. I lagtexten sägs vidare att "i och med detta skall indianjord icke längre betraktas som sådan och ägare icke längre betraktas som indianer." Konsekvenserna av denna lag blev katastrofal för mapuches. Av de ca 2,000 reservaten som existerade i början på 70-talet fanns vid slutet av 80-talet bara 665 kvar. Det vill säga 1,335 reservat har " upplösts" och förvandlats till privata smålotter. 

Man skulle kunna tro att den demokratiska regeringen Aylwins nya lag om "skydd, främjande och utveckling av Chiles etniska grupper" av år 1993 skulle rätta till situationen. Tyvärr är detta ingalunda fallet. I en speciell paragraf sägs att lagen icke avser att modifiera de egendomsförhållanden som tillämpningen av Pinochets lag 2568 resulterat i.

Följderna av motorvägsbygget genom Truf Truf är inte mindre dramatiska för mapuches. Enligt en studie av ingenjör Victor Toledo Llancaqueo (själv mapuche) kommer vägen att dras genom 23 mapuchereservat. Vid sidan av de ekologiska skadorna kommer detta att leda till en allvarlig social uppsplittring, som t.ex. brutna sociala relationer, släktskapsband, religiösa och ekonomiska förbindelser mellan mapuchebyar. 

STORA SKADOR

Från makroregionalt perspektiv kommer ingreppet att orsaka än större skador. Enligt Toledo Llancaqueo är det inte bara de 23 direkt berörda samfälligheterna som drabbas. Sönderertrasandet av relationsnätet påverkar minst 128 mapuchebyar.

Kraftverket vid Pangue som just invigts har ett vattenmagasin med en kapacitet på 175 miljoner kubikmeter. 14 km av flodens lopp har gjorts till magasin. Detta dränker 500 ha av brukad jord och naturlig skog. I Sverige har BITS funktionärer i media berätta att byggandet av Pangue-kraftverket nödvändiggjorde förflyttning (läs deportation!) av några tiotal mapuchefamiljer. Den chilenske antropologen Rodrigo Valenzuela har gjort en detaljerad undersökning av de miljökonsekvenser projektet får för pehuenche-samfälligheterna närmast kraftverksmagasinet. Vad han funnit motsäger helt vad BITS-funktionärerna påstått. Enligt Valenzuela kommer kraftverksbygget att innebära lavinartade sociala, kulturella och ekonomiska omvälvningar för trakten. Att i ett jordbävningsområde förlägga ett vattenmagasin så nära bebyggelse, naturresurser och skyddsområden hotar kulturarvet hos områdets befolkning. Till att börja med drabbas en infödd folkmängd på ca 6000 personer, bosatt vid övre Bio Bio.
 

foto: Relmu

Villkoren för byggandet av den andra kraftstationen Ralco är i stort likadana. Beträffande miljöpåverkan: även här räknar man med att ett hundratal storfamiljer av mapuches direkt kommer att drabbas. I en intervju i tidningen La Nacion (15 oktober 1996) uttalar sig lonko José Curriao från mapuchesamfälligheten Quepuca Ralco, ordförande för Centro Mapuche-Pehuenche del Alto Bio Bio: 

"Vi är de legitima ägarna till detta område, även om myndigheterna vägrat att erkänna vår rätt. Vattenmagasinet kommer att dränka våra gravplatser där min far och mor vilar, där mina far- och morföräldrar vilar, där alla våra förfäder är begravda. Själva vill vi begravas i denna jord den dag våra dagar är till ända. ENDESA har aldrig informerat oss kring projektet, vi blev varse vad som pågick först när de började schakta jord."

Richard McDermott från Western Canada Wilderness Committee WILD Campaign säger:

OSKYDDAD NATURSKOG

"En kalhuggning i stor skala kommer att förhindra en möjlighet att bevara dessa skogar. Dessa återstående orörda skogar är dessutom hett eftertraktade av de transnationella bolagen. Chilenska urskogar (med alla typer av tempererad skog, inte bara regnskog) förstörs nu med en hastighet av 122,000 ha om året, eller omkring 20 fotbollsplaner i timmen! Med denna avverkningstakt kommer Chiles 4,75 miljoner hektar av oskyddad naturskog att elimineras på bara 39 år. Alltsedan 1979 förlorar mapuches terräng. Byggandet av vattenmagasin och genomförande av skogsprojekt med monokultur i mapucheområdena inkräktar på deras territorier sedan urminnes tider. Den chilenska staten tillämpar deportationer och etnisk rensning i områden där mapuchefolket levat i tusentals år. Deporteringen från Pangueområdet är bara den första av en serie tvångsförflyttningar som kommer att drabba mapuches inom de närmaste åren. Såväl privata chilenska intressen som de internationella investerarna hoppas att kulturmordet genomförs snabbt och smidigt och bakom ryggen på världsopinionen. Och precis som för hundra år sedan ställer den chilenska staten generösa villkor för investerare som vill ta för sig av indianernas jord.
 
 

foto: Relmu

Varje dollar som investeras i dessa projekt bidrar alltså till den etniska rensning som staten har föresatt sig att genomföra. Allt tyder på att funktionärer i svenska SIDA inte har satt sig in i under vilka förhållanden och under vilka geopolitiska omständigheter det projekt genomförs till vilka de kanaliserar biståndspengar för "utveckling". De har uppenbarligen inte fattat, att genom bidraget till Pangueprojektet finansierar man etnisk utplåning. Merparten av pengarna från SIDA är redan utbetalade och har använts till inköps av vattenturbiner till Panguekrafverket. Men biståndsdelen som uppgår till 80 miljoner kronor betalas ut kontinuerligt i små portioner och detta kommer att pågå i ungefär tio år framåt.

Alla mapuches i Chile veta att staten har beslutat att utrota dem, fysiskt och kulturellt . Alltsedan den första januari 1883 då chilenernas armé började ockupera vårt territorium, har vi generation efter generation fått erfara att Chile betraktar oss som krigsfångar. Det finns än idag inget som tyder på en sinnesändring härvidlag.

LYSSNAR INTE

Här i Sverige måste man dock ha rätt att ställa sig frågan: Vad finns det för skäl till att Sida går fram så här emot mapuches i Chile? Faktum är att Sidas-funktionärer varken bryr sig om eller lyssnar till ursprungsbefolkningarnas argument. Detta framgår med all tydlighet inte bara vid kraftverksbyggandet i Chile på mapuches territorium, det sker på Himba-folkets i Namibia. Svenska företag är inblandade i gigantiska vattenkraftprojekt runt om i världen. Företagen bidrar med teknologi och expertis till dessa projekt, vilka drabbar ursprungsbefolkningarna med förödande konsekvenser.

I inget av dessa fall har SIDA gett ursprungsbefolkningarna ett tillfälle att lägga fram sina argument.

På Embera-Katio-indianernas område i Colombia, är det Skanska som driver bygget och finansieringen av projektet kommer från NIB (Nordiska Investeringsbanken, som ägs gemensamt av de nordiska länderna). I Malaysia är ABB som driver bygget av Bakundammen som tvingar stamfolken Iban, Kenyah, Penan och Ukit att lämna sina territorier. I namibia betalar BITS och Norad hälften var av de 40 miljoner kronor som går till en stor studie av Epupa-Baynes-projektet. Även bygget av Arun III i Nepal kommer att stödjas med 130 miljoner av BITS, förutsatt att Världsbanken godkänner projektet och att ett svenskt företag får ett kontrakt i bygget.

Det här är ett allvarligt prejudikat som måste tas med i bilden av den biståndspolicy Sverige säger sig ha. Med dessa åtta fall i minnet kan vi påstå att SIDA:s funktionärer, som ju är ansvariga för den tillämpning det svenska utvecklingsbiståndet får, håller på att utvecklas till ett hot mot ursprungsbefolkningarnas existens.

Ursprungsbefolkningarna saknar allt legalt inflytande för att kunna stoppa dessa manipulationer. Det är hög tid att institutioner, politiska partier, intresseorganisationer, i givarländerna tar itu med problemet. Den etniska utplåningen av mapuches visar hur dramatisk situationen blivit. Det kan inte få fortsätta.

På samma sätt som man har nått fram till begränsningar av vapenhandeln, måste det uppställas regler som begränsar möjligheterna att finansiera mastodontprojekt. Särskilt måste man ta hänsyn till de konsekvenser som miljöingrepp medför för ursprungsbefolkningars habitat och ekosystem. I Chile är det en speciellt olycklig kombination av orsaker som lett till att denna etniska uplåningsmekanism satts igång. Det finns historiska, ekonomiska och sociala orsaker till detta som gjort det möjligt att ännu idag manipulera mapuchefolkets habitat och ekosystem, och att detta lagts i händerna på profitintressen, korrupta politiker och paranoida, fascistoida militärer.

Allt detta backas upp och finansieras genom oansvariga, icke kompetenta funktionärer. Det måste äntligen bli ett slut på detta!

Översättning: Ingvar Enhart

NOTER 
 

(*) Jorge Calbucura är mapuche. Han är filosofi licenciat i historia och fil. dr i sociologi. För närvarande arbetar han som forskare vid sociologiska institutionen, Uppsala universitet. 

 

(1) I Chile uppgår mapuchefolket till nära två miljoner. Ytterligare mapuches är bosatta i Argentina. I Chile befolkar de huvudsakligen den s.k. Frontera-regionen, provinserna Bio Bio, Arauco, Malleco, Cautin, Valdivia, Osorno, Llanquihue och ön Chiloé. Den tätaste mapuchebefolkningen finner man i Malleco och Cautin där de uppgår till 40 procent av totalbefolkningen. Man räknar med att majoriteten av mapuchebefolkningen idag lever i de större städerna såsom Santiago, Concepción, Valparaíso, Temuco och Valdivia. I Argentina finner vi mapuches i provinserna Neuquén, Rio Negro, Chubut och Santa Cruz. I dessa provinser utgör de 30 procent av den totala befolkningen. Fram till 1980-talet var de bosatta i 32 indiansreservat. 

 

(2) I januari 1883 ockuperade den chilenska armen mapuches territorium. Staten tar över ett 90,000 km² stort område. Det proklameras att det erövrade området är statlig egendom. På basis av lagstiftning från 1813 skapas "Comision Radicadora de Indigenas", (Kommissionen för indianernas bosättning.) Denna kommission hade till uppgift att överföra de från kriget överlevande mapuches till indiansreservat. Inom 35 år (1884 - 1919) förpassades 80,000 mapuches till 3,000 reservat. Samtidigt överlämnades sålunda frigjord odlad jord på 9 miljoner hektar till chilenska och utländska kolonister. 

(3) Nationella Elbolaget (ENDESA) skapades 1943 som ett självstyrande bolag tillhörigt Corporacion de Fomento de la Produccion (CORFO), (Styrelsen för Främjande av Produktionen), som skulle studera möjligheterna för och utveckla elektrifieringen av landet. För närvarande är bolaget ett aktiebolag. Flest aktier ägs av två konsortier: Enersis och Luksic. Enersis-gruppen äger också Chilectra, ett annat eldistributionsföretag. ENDESA producerar 70 procent av landets elenergi och är ägare till distributionsnätet i hela landet. Förutseende att Pangue-projektet skulle möta opposition, ombildades ENDESA till flera mindre bolag. Pangueprojektet drivs juridiskt av ett dotterbolag med samma namn. 

 

(4) BITS: Beredningen för Internationellt Tekniskt-ekonomiskt Samarbete. Beredningen, som sorterar under SIDA, kanaliserar biståndsmedel. 

 

(5) De två lonkos (Lonko, politisk ledare för mapuchesamfällighet) José Antolin Currilao och Manuel Neicuman skrev den 15 feb. 1994 en artikel i Los Angeles Times där de krävde att man skulle stoppa Pangue-projektet. I april 1994 startade ett tjugotal lonkos en fotmarsch från Chiloé i söder till Temuco i protest mot vattenkraftsbygget och mot kalhyggeskoncessionerna på Chiloé. I oktober 1996 anordnades ett religiöst massmöte (Nguillatun) för att protestera mot Pangue-projektet med deltagande av representanter från minoritetsfolk från Nepal, Kanada, USA, Fidji och Sydamerika. Platsen var kullen Santa Lucia i Santiagos centrum. 

 

(6) 1986 brännmärkte den nordamerikanska ekologen Katherine Bragg inför den Nationella Miljökongressen de miljöskador och sociala konsekvenser som Bio Bio-projektet skulle medföra. Under 1992 deltog Robert Kennedy (son till den mördade USA-senatorn Kennedy) i kampanjen till försvar av Bio Bio i sin egenskap av advokat och expert på miljöfrågor och urbefolkningar. Likaså deltog nuvarande vice president Al Gore i en middag för att samla pengar till försvaret av Bio Bio. I november 1996 ordnade Treaty Task Force (en nordamerikansk organisation för världens urbefolkningar) en protest till FN där man anklagar chilenska regeringen för brott mot de mänskliga rättigheterna gentemot Pehuenches. 

(7) Världsbanken beställde även en andra studie från den nordamerikanske zoologen Jay Hair, medlem av National Wild Life Federation och även medlem av presidentens råd för hållbar utveckling i USA. 

 

(8) Denna studie gjordes på begäran av Comision Nacional del Medio Ambiente, med stöd av lag nr. 19.300 i Bases Generales del Medio Ambiente (Allmänna Grunder för Miljön). 

 

(9) Antropologerna har delat in mapuchefolket i olika kulturella underavdelningar. Enligt detta består Mapuchenationen av Huilliches, (sydfolket), Picunches (nordfolket), Huenteches (mittmänniskor), Nagches (förkordiljerafolket), Lafquenches (kustfolket) och Pehuenches (tallfolket). Dessa senare har sitt namn av det träd Araucaria Imbricata, kallat "pehuen" vars nötter de använder som föda, och vilket växer endast på de höjder där pehuenches lever. Numera beräknas att 10,000 pehuenches lever i bergskedjan mellan Bio Bio och sjön Icalma. Den geografiska isolering i vilken pehuenches lever har gjort att de bevarat sin ursprungliga kultur och sin harmoniska samlevnad med naturen. Pehuenches ekonomiska bas är jordbruket utmed floden, boskapsskötsel, insamlandet av Araucaria-nötter (Piñones) samt konsthantverk.